Vid dörren till den ljusa Munksnäslägenheten möts vi av ettåriga Cedric som nyss kommit hem från lekparken.

En av fördelarna med att bo i "Munkka" är att grönområdet i praktiken börjar på hemgården. Föräldrarna Julia, 27, och Niklas, 30, berättar att de trivs i sina nya hemknutar, dit de flyttat för ett år sedan.

"Vi vill bo i stan. Det är praktiskt att vara nära till all service, butiker och goda transportförbindelser. Här i Munksnäs har vi allting: hälsostation, tandläkare, skola, daghem och bibliotek. Det enda jag saknar är en simhall. Och Lidl", säger Niklas.

Familjen Mäklin är ett exempel på att det så kallade Nurmijärvi-fenomenet håller på att avta. Detta avser en trend som var som störst under åren 2002–2007, då unga familjer flyttade till kommunerna runt huvudstadsregionen, såsom Nurmijärvi, Kyrkslätt och Vichtis.

"2010-talet har medfört förändringar i de unga vuxnas livsstil. De vill inte längre bo i småhusområden, utan väljer sin hemort enligt arbetsplats och hobbyer", säger Pekka Vuori, expert på Helsingfors stads faktacentral.

Unga intresserade av boende, familj och god mat

Kranskommunerna har aldrig lockat familjen Mäklin.

"Jag har aldrig haft något behov av att bo på landet", säger Julia. Många unga vuxna i Julias ålder tänker lika: år 2013 bodde var femte av Finlands 25–29- åringar i Helsingfors.

I samband med Helsingfors stads faktacentrals projekt Urban livsstil framgår att under 30-åriga unga vuxna som bor i huvudstaden i medeltal är mycket nöjda med sitt bostadsområde. Speciellt i "spårvagnshelsingfors", som avser den del av innerstaden som täcks av spårvagnsnätet, är man nöjdare med sina hemkvarter och servicen än på andra håll i Helsingfors.

Undersökningen påvisar också att det urbana livet kännetecknas av brokig mångfald. Det intressanta är att nya, mjukare värden är på uppgång bland unga helsingforsare. I dem ingår downshifting och ett familjecentrerat liv, där närkretsen utgör tyngdpunkten för de sociala relationerna. Livet kretsar kring hemmet, familjen och god mat.

Mammorna till hjälp

Under moderskapsledigheten har Julia jobbat på sin avhandling i historia och Niklas arbetar i Helsingfors centrum som försäljningschef på ett företag inom detaljhandel. Tack vare släktingarna har Julia haft möjlighet att vistas på universitetet under dagtid.

"Våra mammor har barnvaktat Cedric när jag gått på föreläsning. Ibland hinner Niklas hem innan kvällsföreläsningarna", säger hon.

Paret hoppas att Cedric får en dagvårdsplats vid årsskiftet. I praktiken begränsas valmöjligheterna av språkfrågan, eftersom dagiset ska gå på svenska.

"Alla daghem är så fulla att vi kan hamna var som helst. Den enda lediga vårdplatsen kan finnas i Sibbo. Att åka dit kommer nog att bli ett kapitel för sig", säger Julia.

På grund av parets livssituation är ett privat daghem ingen realistisk val.

"Om jag hade inkomster kunde det övervägas, men eftersom jag lever på studiestöd och ett privat daghem kostar 280 euro i månaden, skulle det inte gå ihop ekonomiskt", säger hon.

Inget hopp på den fria marknaden

Julia och Niklas flyttade ihop år 2007 och under sju år har paret hunnit bo i tre olika lägenheter runtom i Helsingfors. De tillhör de nästan 30 procent av infödda 25–29-åriga helsingforsare som valt att stanna i huvudstaden; Niklas växte upp i Esbo och Julia har bott hela sitt liv i Tölö. De tillhör även de 13 procent av unga helsingforsare som har familj. Detta är en relativt låg siffra i jämförelse med resten av landet: i hela landet har 28 procent i samma åldersklass i familj.

Paret medger att de just nu antagligen bor rymligare än majoriteten av unga familjer i samma ålder, eftersom lägenheten hyrs av Julias mamma.

"Och tack och lov för det, eftersom det skulle vara hopplöst att hitta ett hem på den fria marknaden. Vi skulle få nöja oss med en mindre bostad eller flytta utanför stan", säger Julia.

Servicen en nyckelfråga

Julia ställde sig ursprungligen skeptisk till flytten till Munksnäs: den infödda tölöbon kände att området låg alltför långt bort från centrum. Hon konstaterar ändå att hon etablerat sig väl.

"Egentligen är allt bättre här, det är lugnare och bra atmosfär. Vi visste att Munksnäs är en stadsdel med bra tillgång till svenskspråkig service och att det bor många svenskspråkiga familjer här. Det motiverade oss att flytta", säger hon.

I Helsingfors bor drygt 35 000 personer med svenska som modersmål, varav på 2000 är bosatta i Munksnäs. 227 av de svenskspråkiga munksnäsborna är mellan 20 och 29 år.

Cedrics framtid ser ljus ut: det närmaste svenskspråkiga daghemmet ligger runt hörnet, lågstadiet finns på några hundra meters avstånd och vägen till högstadiet är bara en kilometer. Dock har staden hotat att centralisera sitt rådgivningssystem till fem större enheter i Helsingfors. Det skulle betyda att familjen Mäklins närmaste rådgivning skulle flytta till Berghäll. Julia ställer sig kritisk till planerna.

"Om servicen skärs ner kommer det garanterat att påverka stadsdelens identitet. Det känns dumt att behöva ta bil eller sitta timmar i kollektivtrafiken för att få service. Vi stadsbor betalar redan stora summor för boende, utan att ens ha fördelen av en egen gård. Om servicen försvinner, vad är då vitsen med att bo i stan?"

Mikaela Remes och Annaliina Niitamo/Kaskas Media